Trots alla kontraster i vår moderna värld och trots alla skillnader mellan kulturer och regioner på jorden finns det åtminstone en sak som förenar alla och “för dem till samma bord”: mat. Men är matkulturen verkligen bara till för att säkra överlevnad och skapa gemenskap?
Artikeln kommer att visa hur matkulturen kan ha fungerat som en drivande och dynamiserande faktor och vilket positivt eller negativt inflytande den hade på kultur, ekonomi, politik och levnadsstandard för människor och nationer.
Två viktiga och fortfarande inflytelserika perioder i Europas historia kommer att belysas: Romarriket under den tidiga kejsarperioden runt år 0 och Europa under renässansen och upptäcktsresorna runt år 1500.
Medan de tidiga romarna fortfarande levde på en mycket enkel kost utvecklade eliten under den tidiga kejsarperioden en spekulativ lyx som också motsvarade Roms status som ny världsmakt. Dekadensen väckte också kritik – det uppstod en kontrast mellan två kostkoncept. Utöver dessa former av matkultur fungerade den romerska matlagningskonsten framför allt som ett sätt att avgränsa – å ena sidan speglade den sociala hierarkier, men man ville också skapa en kontrast mellan den romerska “civilisationen” och “barbarerna” utanför imperiets gränser.
Under den tidiga kejsartiden hade näringen nått en nivå som inte skulle revolutioneras igen förrän under den tidiga moderna perioden. De rika åt en hälsosam och balanserad kost, men vanligt folk hade inte tillgång till den lyx som den höga romerska matkulturen innebar. Den romerska litteraturen behandlade också i stor utsträckning hälsosam kost. Roms matkultur och ekonomi var under kejsartiden helt beroende av provinserna och handeln med utlänningar.
Under senmedeltiden blev kryddhandeln allt viktigare. Därför tog Europa så småningom över världshandeln, portugiserna och holländarna utökade sitt inflytande i Indiska oceanen och de spanska conquistadorerna erövrade Amerika. Det som följde var en otrolig förändring för den europeiska kulturen. Resultatet blev globalisering, befolkningstillväxt och ekonomisk expansion genom att plantagsystemet etablerades, genom det colombianska utbytet och slaveriet.
Renässansens matkultur lade fortfarande stor vikt vid iscensättning, inklusive allmänhetens medverkan. Senare fick de många nya livsmedlen, som kaffe och potatis, också ett bestående inflytande på européernas matkultur och vardag. Den kulinariska konsten blev alltmer förfinad.
Gemensamt för båda matkulturerna är att de vänder sig till andra kulturer. Nya växter och djur importerades, och i många fall fanns det ett visst beroende av handel med andra länder.
Både det antika Rom och det tidiga moderna Europa tvekade inte att lägga beslag på och exploatera andra länder och regioner samt deras resurser och handelsvägar. De romerska provinserna och de europeiska kolonierna var viktiga för respektive länders ekonomiska expansion. Med matkulturerna skapades naturligtvis också en identitet och en avgränsning, vare sig det gällde kontrasten mellan civilisation och barbari bland romarna eller, över tidsepoker, skillnaden mellan samhällsklasserna, de fattiga och de rika, bönderna och adelsmännen.
Det går dock också att identifiera tydliga skillnader: Den romerska matkulturen var mycket heterogen och till och med tabu enligt vissa normer – och därför inte lika identitetsskapande som till exempel de nationella kök som utvecklades i slutet av den tidigmoderna perioden. Rom var bara en politisk enhet som täckte, delvis kopierade och absorberade många kulturkretsar – helt i motsats till det splittrade Europa runt 1500.
Under senantiken sjönk dessutom levnadsstandarden markant, romarriket och dess höga matkultur föll samman och folkvandringstiden inleddes. Redan under den tidiga kejsartiden, Roms guldålder, hade de fattiga nästan ingen tillgång till lyxmat, och detta skulle aldrig förändras.
Under den tidigmoderna perioden blir däremot den vanliga borgarklassen allt mäktigare. Rikedomen ökar, världen blir mindre och även vanligt folk får tillgång till exotisk mat och höga kulinariska färdigheter senast sedan början av den moderna tiden. Människan kunde inte och kan fortfarande inte komma runt maten, den är en viktig del av vardagen – i alla tider. Studiet av matkulturer ger inte bara en inblick i hur människor tänkte och uppförde sig i gamla tider, utan visar också på matens inflytande och dynamiserande effekt på kultur, ekonomi och politik.
(Ch. Sch.)